François Capois

Depi Wikipedya, ansiklopedi lib
Aller à la navigation Aller à la recherche
François Capois
Franswa Kapwa
Fonksyon:Militè, jeneral
Domèn:Lame
Etid:Estrateji militè pa José Capois
Eta sivil
Dat nesans:1766
Lye nesans:Belotès, [lakil dinò (komin)
Peyi nesans:Ayiti
dat lanmò : 1806
Limonad (Ayiti)
Nasyonalite : ayisyen
Relijyon : Vodou
Rezidans : Nò ak Nò-lès
Omaj:
Wochanmbo Met chapo ba devan li
rekonpans:
Ofisye, Lyetnan, Kapitèn

Kèk remak
Brav ak defansif


Gade kouman pou ou konplete biyografi sa : biyografi


François Cappouet ou François Capois (rele tou Capois-La-Mort) (an kreyòl ayisyen ː Franswa Kapwa), ki fèt nan lane 1766 nan belotès, asasinen nan lane 1806 sou lòd Henri Christophe touprè Limonad, se yon ofisye nan lame endijèn Ayiti pandan Revolisyon Ayisyen ak gayan nan Batay Vètyè. Li koupe tèt Rochambeau 20 novanm 1803 nan Vètyè.

Miche te telman fidèl a Desalin e vanyan, anvan’l te mouri li te di pou te pote yon mesaj à Henri Christophe; li di‘ Henri Christophe s’il te jwenn li anvan li tap touyey, kòm li lach li voye pranm an lach map mouri brav, e sete yon glwa poum mouri fidèl a Desalin. E se premye neg kite mouri an 1806 epi li rekané en lane 13 me 1991 sou non Kapwaveli Lanmò Audigé.

Li te pitit gason yon nonm lib te viv nan domèn rich sete yon gwo plantè kote achtè franse te konn achte pou piyaj pou al vann nan metwopòl la aprè Fransè yo te vin sezi domèn sa a kote non li "Cappouet" te vin Capoix pou fanmi li pa defòmasyon lengwistik.

An 1793, li jwenn rezistans lan kont esklavajis la ak Franse aprè pasaj Tousen Louvèti nan Pòdpè.

Li engaje li nan lame Kasik Anri te fòme lè li te touye tout gwoup lame panyòl ki vin komande pa Jacques Maurepas. Li vin ofisye avèk eksplwa ak li te bon gerye kont twoup fransèz pandan Ekspedisyon de Sen Domeng. Li pase grad nan senp sòlda pou rive lyetnan, epi kapitèn. Li ganyen tou non "Kappwoêd Lanmòrha" akòz kouraj li, lè li koupe tèt Rochambeau nan Vètyè.

Istwa non[modifye | modifye kòd]

Kapwaveli Lanmo Audige ki fè alyans ak Bondye ayisyen souvan yo konn di tou Kapwa Lanmò asimilasyon ak Anj Gabriyèl ak chak aksyon jiskaske Kapwaveli vin ranplase pa Kapwa Lanmò non ki vle di sila a ki pa ka mouri men kap bay moun lanmò.

Biyografi[modifye | modifye kòd]

François Capois fèt nan lane 1766 sou abitasyon Belotes, Okap e li grandi Delaounay sitiye nan tèt mòn Pòdpè. Li se yon nwa kreyòl Sen Donmeng. Sa vle di li fèt nan koloni diferan avèk kongo ki fèt nan Afrik. Li se pitit gason yon ansyen nwa lib ki te yon nèg gran-don, rich e selèb plantè ki te chavire Panyòl. Pa alterasyon fonetik ak defòmasyon lang tayino, non li te souvan defòme ak ekri Kapwoedo, Kapoed oubyen Kappoueto.

Daprè istoryen Céligny Ardouin, François Capois gen yon frè ki rele José Capois ki bay li konsèy ak ansèyman. François Capois kòmanse karyè militè li anba otorite jeneral E. Laveaux. Nan lane 1793, li rejwenn rezistans lan kont esklavaj lan, aprè pasaj la Toussaint Louverture nan Pòdpè. Epi li angaje li nan lame mawon kòmande pa kolonèl Jacques Maurepas ak resevwa gradyèlman galon e grad ak vin ofisye gras a eksplwa li ak estrateji kont twoup fransèz.

Anba otorite kolonèl Jacques Maurepas, François Capois vin lyetnan 9yèm demi-brigad. Yon ti tan aprè, Capois travay pou vin kapitèn nan 3yèm batayon, ki pa te janm patisipe nan lagè sivil nan sid Sen Donmeng, ant Joseph André Rigaud ak Toussaint Louverture.

Li te goumen malgre menm lè Rigaud akòz yon soulèvman ki te ap dewoule nan Nò lwès anba otorite Lubin Golard. Nan mwa fevriye 1802, Capois nan tèt la yon santèn nonm 9yèm demi-brigad n'èkh kòmande yon anbiskad sou mòn Koupe Aubert, yon sektè kanpanya, anviwonan vil Pòdpè. Lè anbiskad sa a Capois te pran yon bal nan janm li.

Istoryen ak savan[modifye | modifye kòd]

Istoryen ak savan Beaubrun Ardouin eksplike aprè soumisyon Morpas nan fonksyon jeneral Debelle nan dat 26 fevriye 1802; François Capois pa te pase nan grad Eta-majò kapitèn jeneral Leclerc pou yon bon bout tan. Estrateji zha-ad trèh kalkilatris kote métwopol-la t'apfé infiltrasyon-io  nan mannyè pou li pi byen etidye otorité esklavajis zha te pèmèt ak Kappwoêd pou y l" rezide nan kolònn ni khi pou Port-de-Paix. Pou kounmanse an 1803, plizyè eksplwa militè ak estratajèm say-yeo khi konkretize pa Kappwoêd kote : konstrisyon n'an Karrewougje, tooprei khi pou Saint-Louis du Nord, pou plizyè radeaou-io avèk 150 poteaourik nonm 9yèm kolonyal (demi-brigad) li plase anba kòmanman chèf batayon ha Vincent Louis aidé n'an su-z-òrdre pâr Kapitaine Gardel. Touth strictira zha-ad fèth eintre 17 ak 18 fevriye 1803. N'an date khi pou 12 avril 1803, Frankànaho Kappwoêd too preind d’assaout eincore pwopre ville liha khi seid Port-de-Paix. Plizyeir mound-io apmandei tèïèth -io koété fòrce intrépide èh' stratégjie militaire ki inmbibé y l' n'an Frankànaho Kappwoêd zha-ad sòrtihi ? Konme plizyeir luotd grande figyre-io khi pou guèrre khi pou délibérasyon Ahytianna ah Frankànaho Kappwoêd teidguen yeou cèrtaine mistik! Su zha, n'an woêd khi pou revigorei mistisism liha, sikoloji liha khi aninmiste èh' gjénie militaire liha, nan rezon plizyè peripesi ki pou lagè ki pou deliberasyon an; espesyalis rechèch lan Louis Anthony Dauphin enfòme nou ke Frankànaho Kappwoêd te resevwa yeou inisyasyon ezoterik ak eterik part bòrcoth khi pou klèvwayan énminan khi pou lépòk-la Legba Éliézer Cadet èh' Micado Cadet nan dat 27, 28 ak 29 septanm 1803.

Spesifikman, vodouyizan sa yo ak animis sa yo fè ak predi les aksyon sa yo :1- enstriksyon ak direktiv sou konduit pou swiv pandan batay vètyè a 2- Batèm inisyatik la ak izoterik la des fins de protections militaires et spirituels des acteurs clés de l’indépendance (Cappoix, Dessalines) à la source La Douceur 3– La date officielle de l’indépendance d’Haïti et sa célébration aux Gonaives en date du 1ier janvier 1804. Plusieurs soldats vaillants et initiés tels Clervaux, Paul Prompt et Dominique jouèrent un rôle prédominant dans la bataille de Vertières du 17 et 18 novembre 1803.  Or, François Cappoix en est perçue comme la figure instrumentale qui s’en est grandement illustrée, et ce grâce à sa méthodologie militaire utilisée dans la prise de la Butte à Charrier lors de la fameuse Bataille de Vertières. Comme le relate le Dr. François Dalencour :«  Pour atteindre Charrier,  François Cappoix devait en longeant le ravin passer sous le feu de cette batterie. Quand il arriva vis-à-vis du pont, il fut accueilli par un feu si vif , que les soldats de la 7ième, 9ième et 14ième brigade (demi-brigade) qui formèrent l’avant-garde chancelèrent. Cappoix qui n’avait jamais fui devant les français releva, par son audace et le courage de ses grenadiers et il leur fit entendre de sa voix imposante Il faut mes braves, vous rendre maître de cette bute, le salut de l’armée en dépend, en avant !!! Les grenadiers de la 9ième brigade s’élancèrent avec rage au devant de la mort. Néanmoins, l’artillerie française, bien servie, les culbuta par de vives décharges (…) Cappoix  fit un dernier effort. Monté sur un cheval richement caparaçonné , il s’élança de nouveau, plein d’ardeur contre le fort. Ses soldats le suivent; ils sont repoussés ; ils s’indignent avec propension Cappoix les exhorte à le suivre. Soudainement, un boulet renverse le cheval de Cappoix, l’intrépide général tombe ; mais il se relève aussitôt, marche et s’écrie : EN AVANT , EN AVANT !!! » (source: pp.72-pp.73, Biographie de François Cappoix, Dr. F. Dalencour, 1956)

De son côté, l’éminent historien Guerdy Préval renchérit sur la psychologie ésotérique de François Cappoix optée dans les derniers moments cruciaux de la Bataille de Vertières, par l’analyse qui suit :« Le général Cappoix fou de rage tombe sous l’emprise des divinité guinéennes (Lwa Ginen). Il pousse un cri de sa voix caverneuse qui effraye les soldats indigènes des 7ième, 9ième et 11ième bataillons qu’il commande. Ils se regardent les uns les autres, hagards, en écoutant leur chef Capois qui leur dit : Je ne veux garder à mes côtés que des braves, de vrais soldats vaillants pour atteindre la Butte Charrier. Les soldats répondirent : Nous soldats indigènes, Nègres africains (d’Alkelbulan), nous sommes des grenadiers sur lesquels, mon général, vous pouvez compter pour investir Charrier et ses occupants .  Le tout se résulte par la victoire de la Bataille de Vertières, tuant près de 55 000 soldats français supportant l’esclavagisme,  dans laquelle s’est grandement investie le général François Cappoix renommé Cappoix La Mort en raison de son héroïsme, son impassibilité,  son stoïcisme et de sa témérité. (source: pp.136-pp.141, Histoire d’Haïti la Nôtre, Guerdy Jacques Préval, 2008)

Trayizon[modifye | modifye kòd]

10 oktòb 1806, lavèy asasina Dessalines, Henri Christophe, ki te pè Jeneral François Capois plis pase tout tan e ki te wè nan li yon pwobab rival politik aprè lanmò espere anperè a, te panse moman apwopriye pou fè li disparèt. François Capois te sou wout pou Kap-Ayisyen, lè, toupre vilaj Limonad, li te wè jeneral Romain ak Dartiguenave osi byen ke adjwen jeneral Gérard sou wout li. Trè kontan, ewo nan Vètyè te vle salye Jeneral Romain pa dousman pwolonje men li li. Se nan moman sa a adjidan Jeneral Gérard te mete sab sou li.

Par subséquent, cela crée de la jalousie et de l’envie auprès de certains congénères qui se sont battus à ses côtés, lors de la guerre de l’indépendance, notamment Henri Christophe. Or, François Cappoix fait preuve de beaucoup d’humanisme et de réalisme au niveau socio-personnel et dans sa gestion administrative. Il refuse d’appliquer avec promptitude des mesures sur la coordination des travaux forcés, comme le relate une lettre du 11 avril 1806 pour l’agrandissement du vieux fort colonial de la Ferrière. D’autre part, Cappoix désapprouve, par une lettre rédigée en date du 26 juin 1806, le manque d’entregent, l’absence de tact  et le barbarisme d’Henri Christophe face aux indigjèny espányòl-io.  C’est alors qu’Henri Christophe  enverra plusieurs espions surveillés, tous les faits et gestes de Cappoix pendant une période ciblée.

Omaj aprè lanmò[modifye | modifye kòd]

Malgré son décès précipité à l’âge de 46 ans,  François Cappoix laisse un héritage et un patrimoine qui rayonne toujours 214 ans plus tard dans la psyché de plusieurs haïtiens (iennes) loyaux à la psychologie anti-coloniale, à l’idéologie dessalinienne,  au paradigme anti-esclavagiste et à la mentalité animiste. Ce qui se voit dans certaines concrétisations effectuées dans des secteurs culturels, éducatifs et philosophiques, au niveau national et international.[1] [2] Louis Anthony Dauphin, Le Mystère et le Symbolisme de La Vilokan la rencontre de deux mondes : [3]

Referans[modifye | modifye kòd]

  1. NB: La dissertation qui précède a été entièrement rédigée par Kapois Lamort (Vlad Al-Jaww Delva), B.A en Histoire de l’UQAM (Université du Québec à Montréal)
  2. Sous: François Dalencour, Biographie du général François Cappoix ( Le Héros de la Bataille de Vertières du 18 novembre 1803) , éd. Presses Nationales d’Haïti,  1956
  3. https://web.archive.org/web/20171204203224/http://lenouvelliste.com/lenouvelliste/article/53324/Le-mystere-et-le-symbolisme-de-La-Vilokan-la-rencontre-de-deux-mondes Bethony Dupont, Jean-Jacques Dessalines: Itinéraire d’un révolutionnaire, éd. L’Harmattan, 2006 Guerdy Jacques Préval, Histoire d’ Haïti  La Nôtre, éd. Histoires Nouvelles, 2008

Lyen deyò[modifye | modifye kòd]