Jean-Jacques Dessalines

Depi Wikipedya, ansiklopedi lib
(Depi paj redireksyon « Janjak Desalin »)
Jacques I
(Jean-Jacques Dessalines)
Image illustrative de l’article Jean-Jacques Dessalines
Jean-Jacques Dessalines. Liberatè ak premye Anperè peyi Ayiti sou non Jacques Premye.
Fonksyon
Anperè Ayiti

( 2 an, 1 mwa ak 15 jou)
Predesesè Li menm (gouvènè jeneral Ayiti)
Siksesè Abolisyon Anpi
Henri Christophe (wa)
Gouvènè jeneral Ayiti

( 8 mwa ak 2 jou)
Predesesè Li menm (gouvènè jeneral Santo Domingo)
Siksesè Li menm (anperè)
Gouvènè jeneral Santo Domingo

( 1 mwa ak 1 jou)
Predesesè Toussaint Louverture
Siksesè Li menm (gouvènè jeneral Ayiti)
Biyografi
Dat nesans
Lye nesans Grann Rivyè dinò
Peyi nesans Sen Domeng Ayiti
Dat lanmò (ak 48 ane)
Lye lanmò Pon Wouj, Pòtoprens
Peyi lanmò Ayiti
Nasyonalite Ayisyen
Konjwen Mari-Claire Bonheur
Pitit Jacques Dessalines
Célestine Dessalines
César-Jacques Dessalines
Pierre-Louis Dessalines
Marie-Françoise Célimène Dessalines
Jacques-Albert Dessalines
Dorimène Dessalines
Françoise Dessalines
Marie-Noëlle Dessalines
Jeanne-Sophie Dessalines
Jacques-Métellus Dessalines
Louis Dessalines
Rose-Louisine Dessalines
Marie-Sérrine Dessalines
Marie-Thérèse Dessalines
Jean-Jacques Innocent Dessalines
Jean Dessalines
Catherine Flon
Marie-Anne Daguilh
Elvina Daguilh
Suprême Daguilh
Faustin Soulouque
Jean-Joseph Soulouque
Jacques Alexis

Jean-Jacques Dessalines
Anperé Ayiti

Jean-Jacques Dessalines[1] (non nesans : Jean-Jacques Duclos), ke yo rele tou Jacques I, ki fèt 20 septanm 1758 nan abitasyon Vye Kay nan Grann Rivyè dinò (Ayiti) epi ki mouri asasinen 17 oktòb 1806 nan Pont-Rouge, se yon militè, chèf Revolisyon Ayisyen ki te pwoklame endepandans peyi a premye janvye 1804[2] ak premye anperè Ayiti.

Soti ann Afrik, li vann kὸm esklav nan Sendomeng. Aprè sa, pandan pwoblèm ki mennen endepandans zile a, li vin lyetnan pou Toussaint Louverture. Pandan Revolisyon an franse, li te yon ofisye nan lame a franse ak patisipe nan eklatman yo kont Panyòl la ak Britanik yo.

Pandan revolisyon ayisyen an, lyetnan jeneral nan sèvis Louverture, li te goumen kont kolon franse yo anpil batay, tankou batay Krèt-à-Pierrot nan mwa mas 1802, pandan ki li galvanize sòlda li yo ak deklarasyon pi popilè li « ke moun ki vle rete esklav nan franse yo soti nan fò a, ke moun ki, sou kontrè a, ki vle mouri kòm moun gratis liy moute bò kote m '».

Dessalines te vin lidè revolisyon an nan mwa jen 1802, apre trayizon an ak kaptire nan Toussaint Louverture, nan ki li te patisipe. Nan mwa oktòb 1802 la, li òganize yon potanta kont lame apa-dominguoise kont ekspedisyon napoleyonyèn nan. Li te batay kont jeneral milat André Rigaud ak jeneral franse Charles Leclerc (bèl frè nan Napoléon Bonaparte).

Aprè depòte Tousen an, li soumèt nan Etazini. Li ensije aprè, li vin rete bò nò nan lil, li rive nan repouse Jean-Baptiste de Rochambeau nan sanglan batay la Crête-à-Pierrot, nan Ti Rivyè Latibonit. Li rive nan otòn 1803 nan va genyen batay yo Kreyòl nan batay Vertières, ak premye janvye 1804 Desalin pwoklame endepandans Ayiti, e li te pwoklame tèt li « gouvènè jeneral pou lavi ». Nan pouvwa a, li te bay lòd an patikilye masak la nan kolon franse, sa ki lakòz lanmò nan 3,000 a 5,000 moun, ki gen ladan fanm ak timoun, ant fevriye ak avril 1804. Malgre netwayaj etnik li òganize, kèk dezè Polonè siviv rete sou zile a, Konstitisyon an pibliye pa Dessalines akòde yo nasyonalite ayisyen. Nan mwa septanm 1804, li te pwoklame anperè Ayiti pa jeneral lame a, dapre non Jacques Premye. Sou 8 oktòb 1804, li se yon kouwòn sou tèt nan achevèk Jean-Baptiste-Joseph Brelle.

Lè sa a, li te etabli yon otoritè, éréditèr ak Katolik anpi kondanasyon, ak franse kòm lang ofisyèl lan (menm si yon gwo pati nan popilasyon an sèlman pale kreyòl). Li distribye pi bon peyi kolon franse yo ekspilse oswa touye bay ofisye li yo, konsa kreye yon noblès ayisyen, pandan ke Konstitisyon 20 Me 1805 entèdi pwopriyete prive pou moun blan eksepte sa yo natiralize pa gouvènman an. Pou rekòmanse ekonomi an, li adopte travay fòse pou kiltivatè yo, ak yon règleman pi difisil pase sa yo ki an Louverture, kondisyon sa yo ke yo te diman pi mal pase nan moman esklavaj kolonyal franse. Li fè masak yo Kreyòl "ki espwa yo tounen nan lòd ansyen an Ayiti" ak kontinye yon politik "kaporalis agrè" (tankou nonmen Michel-Rolph Trouillot) chwazi pou kenbe pwofi nan endistri sikriyè la fòs, san esklavaj pwòp di. Li gouvènman ki deside aksyon ou yon refòm agrè nan avantaj nan chèf fanmi esklav san tè, li ansasinen 17 oktòb 1806 nan pon Lanaj yo rele Pon Wouj, nan nò Pòtoprens, kolaboratè li, Alexandre Pétion, Jean-Pierre Boyer yo, André Rigaud ak Bruno Blanchet ki te ap sèvi nan bouch nan mitan tout, san bliye Henri Christophe ki te nan nò. Yo te trennen kò li nan tout lari Pòtoprens, nan aswè yon fanm ki rele Marisainte Dedée Bazile te ranmase rès kò a mete li nan yon sak epi al mete nan simetyè sentàn.[3]

Pami konplotè yo nou jwen Alexandre Pétion ki te rekonèt responsabilite li nan yon lèt li te ekri bay Anperatris Marie-Claire, madanm Dessalines, yon jou apre asasina a, nan dat 18 oktòb 1806[4]. Men gen plizyè moun ki sispèk Henri Christophe ki te dezyèm nan kòmandman apre Dessalines, li te okouran de konplo a, san li pa t avèti Anperè a. Antouka, madanm Dessalines, ak tout lòt pitit Anperè a, te pito mete yo sou pwoteksyon Wa Henri olye yo te ale pou pati Repiblik Alexandre Pétion epi ak Jean-Pierre Boyer te mete kanpe nan pati Sid peyi a ki te divize an 2 aprè lanmò Dessalines, jouk rive nan lane 1820, aprè lanmò Wa Henri.

Dessalines konsidere kòm « papa fondatè Ayiti »; an 1903, li te wè non li bay im nasyonal ayisyen an, La Desalinyèn, ekri pa Justin Lhérisson.

Premye ane ak fanmi[modifye | modifye kòd]

Nan orijin Afriken (Afro-Karayib), anperè nan lavni se premye yon esklav nan Santo Domingo nan kay Henri Duclos. Dessalines te fèt sou 20 septanm 1758 anba non Jean-Jacques Duclos. Li te fèt nan yon papa enkoni, li se pitit gason Marie-Élisabeth Montou (1735-1765), tou yon esklav ak manman twa timoun. Se konsa, Dessalines yo nan lavni gen yon frè ki pi gran, Louis, ak yon ti frè: Joseph, ki moun ki tou te pran non an nan Dessalines.

Jèn Jean-Jacques Duclos la te leve, ak frè l yo, anba kontanple matant li, vanyan sòlda nan lavni Victoria Montou (1730-1805). Yon fanm enèjik, Victoria pral fòse yo fè sa chak jou ak travay la piman bouk nan jaden yo. Pi bon zanmi li te neve pwòp li yo, yon esklav tankou li. Ki pi gran pase l ', li te anseye l' ki jan yo goumen nan yon konba fèmen ak ki jan yo voye jete yon kouto. Afekte surnome Gran Toya, li gide ak konseye Dessalines nan jèn li. Li te trè tache ak matant sa a.

Dapre istoryen Jacques de Cauna, yon lyen patikilye te egziste ant Dessalines ak lavni Toussaint Louverture a: tout bon, nan 1779, Toussaint Bréda se nan tèt yon kay ki pwodui kafe nan Petit-Cormier ak comprenant 13 esklav, ki gen ladan yon sèten Jean-Jacques, ki moun ki pa lòt pase siksesè lavni l 'yo ak Anperè Dessalines[5].

K ap travay nan jaden yo kann sik kòm yon travayè, Duclos yo jenn leve nan ran a nan « kòmandan » oswa kontremèt. Li te travay nan plantasyon an jiska laj 30 an. Freed, li pran non an nan Dessalines ak rezoud nan Plaine du Nord la.

La Revolisyon (1791-1800)[modifye | modifye kòd]

Revòlt esklav la[modifye | modifye kòd]

Batay pandan revolisyon an.

14 Out 1791, nan Bwa Kayiman, nan Plèn dinò, anpil esklav deside revòlt, anba otorite Boukmann Dutty, ki te ede Jean-François Papillon ak Georges Biassou. Premye zak revolisyon esklav la ta pran fòm yon seremoni vodou, kote nan prezans prèt Cécile Fatiman, yon pak san siyen nan sakrifis yon kochon nwa kreyòl. Nan kèk jou, tout plantasyon nan Nò a nan flanm dife, ak yon mil blan masakre. Malgre represyon an, pandan Boukman te mouri, gang esklav ame pèsiste nan peyi a ak mòn yo. Nan lòt pati nan peyi a, plis revòlt espontane tounen. Depi nan kòmansman revolisyon an, patisipan yo nan gwo soulèvman esklav yo, ki te kòmanse nan 1791 nan Santo Domingo, te pwoklame lwayote yo bay wa a ak relijyon[6]. Jou lannwit sa a nan 22-23 out, esklav pran bra. Insurgents yo ap pran tè, men revolisyon an ap kontinye. Insurgents yo gen vanyan sòlda vanyan sòlda men ki pa gen okenn eksperyans nan fè egzèsis la nan pouvwa.

Dessalines ansanm rebelyon esklav plenn nò yo ki te dirije pa Biassou. Rebelyon sa a se premye aksyon sa ki ta vin Revolisyon ayisyen an. Dessalines te vin lyetnan nan lame Papillon e li te swiv li nan Santo Domingo, kote li te vin sèvi fòs militè Panyòl yo kont koloni franse Santo Domingo.

Li te Lè sa a, ke Dessalines te rankontre naissant kòmandan militè Toussaint de Bréda (pita li te ye tankou Toussaint Louverture), yon nonm ki gen matirite, tou fèt nan esklavaj, ki moun ki batay ak fòs Panyòl sou Ispanyola. Mesye sa yo vle pi wo a tout simonte esklavaj. Nan 1794, apre franse yo te deklare nan fen esklavaj ( lwa 4 fevriye 1794, 16 lapli nan II ), Louverture chanje kote yo te fè fidelite bay franse yo. Li goumen pou Repiblik franse a kont Panyòl la ak Britanik yo. Dessalines swiv, vin lyetnan-an-chèf nan Toussaint Louverture ak k ap monte nan ran a nan brigad jeneral nan 1799, jete Biassou, ki moun ki te pandan se tan vin Vis-wa nan sèvis la nan peyi Espay.

Ensurrection nan Toussaint Louverture[modifye | modifye kòd]

Kòm li viktwa, Toussaint Louverture konfime emansipasyon nan esklav yo. Mèsi a ranfòsman ki te rive soti nan tè pwensipal Lafrans nan mwa me 1796, li rekòmanse batay la kont angle a ki te kenbe anpil pò. Fatige ak yon batay san espwa, yo te fini negosye dirèkteman avè l 'ak abandone Santo Domingo sou li a, 31 out 1798. Toussaint te, an reyalite, retire reprezantan otorite metwopoliten an, tankou Jeneral Lavaux nan mwa Oktòb 1796, ak Komisyonè Sivil Sonthonax nan mwa Out 1797. Li abilman te gen depite sa yo dènye nan Santo Domingo eli nan Pari. Komisyonè ki sot pase a ki te voye pa Konsèy Administrasyon an, Jeneral Hédouville, angaje nan mwa Oktòb 1798, apre li fin note ke lame a sèlman obeyi Toussaint. Nan Pari, nan mwa fevriye 1796, yo te kreye yon dezyèm Sosyete Zanmi Nwa, Sosyete Zanmi Nwa ak Koloni, ki responsab pou konsolide dekrè Pluviôse ane II : Garran-Coulon, Lanthenas ak Papa Grégoire se fondatè prensipal yo.

Milattoes yo, ki te dirije pa Jeneral André Rigaud, se dènye a diskite sou otorite l 'yo. Yo kenbe sid la nan peyi a. Avèk èd nan lieutenants l 'Henri Christophe ak Dessalines, Toussaint bat yo nan mwa Out 1800 apre yon lagè san sivil nan yon ane. Reken Rigaud pou Lafrans.

Finalman, apre li fin anvayi nan yon mwa pati nan Panyòl nan Santo Domingo (ki Trete a Basel te gen nan prensip yo bay Lafrans nan 1795), nan mwa janvye 1801, li te etabli otorite li sou tout zile a.

Toussaint òganize rekòmanse nan ekonomi an pa envite kolon yo retounen, ki gen ladan moun ki te chwazi pati a counter-revolisyonè. 12 Oktòb 1800, li te pibliye yon règleman kiltivasyon ki oblije nwa pou li retounen nan travay sou plantasyon yo. Popilasyon an fè travay fòse sa a mal. Nan mwa novanm 1801, yon revòlt te pete nan atelye Nò yo. Li mate l 'epi yo gen trèz lidè tire, ki gen ladan neve adopte l' yo, Jeneral Moyse. 3 Jiyè 1801, li pibliye yon konstitisyon otonomis (Konstitisyon Santo Domingo nan 1801) ki te ba li tout pouvwa pou lavi.

Mas la nan direksyon pou endepandans (1800-1802)[modifye | modifye kòd]

Repriz Lafrans la[modifye | modifye kòd]

Sòlda franse pouse yon sòlda nwa nan lanmè kote lòt nèg nwa yo ap atake pa chen. Aspè militè yo enkli bato, bato, ak drapo franse.

Pandan pwoblèm yo ki mennen nan endepandans la nan zile a, Dessalines, li te gen revòlte, te vin lyetnan nan Louverture, ki moun ki te vin gouvènè pou lavi, ak goumen ansanm ak l 'pandan lagè a kouto (1799-1800). Dessalines te retire nan nò zile a; li te reyisi, avèk èd kòmandan fò Krèt-à-Pierrot, Louis-Daure Lamartinière, ak madanm li, Marie-Jeanne, pou repouse tanporèman Jean-Baptiste de Rochambeau nan batay san Krèt-à-Pierrot, apre masak blan yo nan Petite-Rivière de l'Artibonite ak Verrettes (Mas 1802)[7]. Imedyatman, apre lanmò Kolonèl Louis Daure Lamartinière nan mwa novanm 1802, vèv li te antre nan Jean-Jacques Dessalines e li te vin, pou yon tan, metrès li. Apre Oktòb 1802, li te òganize revòl la nan lame a Saint-Domingoise kont ekspedisyon an Napoléon Bonaparte[8]. Li goumen Jeneral André Rigaud Lè sa a, fòs yo franse nan Jeneral Charles Leclerc, frè-an-lwa nan Napoleon[9].

Vreman vre, anba enfliyans a kreyòl yo ak komèsan yo, Premye Konsil la te deside voye frè-an-lwa Jeneral li Leclerc, ak pou enstriksyon rezèv Toussaint Louverture, ofri l 'wòl nan lyetnan nan Lafrans, konfimasyon an nan militè a [ ranje ] ak nan machandiz yo akeri pa ofisye l' yo, garanti a nan libète a nan moun nwa, men avèk otorite pozitif Metropolis an, ki reprezante pa kòmandan jeneral la. Yo nan lòd yo pwouve ke yo Toussaint donation nan gouvènman an, li te voye tounen de pitit gason l 'leve soti vivan nan Lafrans pa gouvènman an, akonpaye pa titè yo.

Bonaparte toujou bay pou rezistans pwobab soti nan Toussaint, ak tout mezi yo te pran yo defèt li: Louverture gen nan pi sèlman 16,000 moun, Leclerc pral Se poutèt sa, resevwa lòd nan 30,000 moun, ki soti nan prèske tout lame franse, osi byen ke nan kò disiplinè.

Toussaint te adopte yon estrateji pou defans marronaj: lè Leclerc te rive nan pò Cape Town nan mwa fevriye 1802, li bay yon iltimatòm ven-kat èdtan Jeneral Henri Christophe pou li retounen vil la pou li. Christophe Lè sa a, reponn li jan sa a: « Mwen pral sèlman delivre lavil la ba ou lè li se nan sann dife ak sou sann sa yo menm mwen pral goumen ankò ». Vil yo boule nèt epi twoup lokal yo retire nan wotè yo pou pratike yon lagè attrition. Franse yo pi souvan envesti nan vil pèdi, tankou nan Cape Town. Moun Nwa reziste, men fè bak sou pouvwa lame Leclerc la. Nan fen mwa avril la, nan pri senk mil moun mouri ak kòm anpil malad oswa blese, franse yo te kenbe tout kòt la.

Rezistans nan franse yo[modifye | modifye kòd]

Nan premye dis jou yo, fòs ekspedisyonè franse a te okipe pò yo, vil yo ak yon gwo pati nan peyi kiltive a. Yon refijye nan masif Artibonit, Toussaint Louverture gen sèlman kèk brigad anba lòd jeneral Maurepas, Christophe ak Dessalines. Men, li tou kenbe yon gwo kantite blan ki te pran an otaj. Pou deplase li, li nesesè pou travèse defile yo te fè inpénétrabl pa vejetasyon twopikal, kote moun nwa yo gen tandans anbiskad sou anbiskad.

Goumen ak kaptire nan Krèt-à-Pierrot (4 - 24 mas 1802). Gravay bwa orijinal ki fèt nan Auguste Raffet, grave pa Hébert.

Men sòlda yo resevwa ranfòsman nan men Ganteaume ak Linois ki te jis ateri. Leclerc kenbe djokèr l 'yo: de timoun yo nan Toussaint ki moun li te pote soti nan Lafrans. Tou de se transpòtè nan yon lèt ki soti nan Premye Konsil la pwomèt otorite nan dezyèm nan zile a bay gouvènè a fin vye granmoun ki pa bay nan, sepandan.

Sou 17 fevriye, Leclerc te lanse atak la similtane sou divizyon yo li te fòme. Rochambeau sou bò gòch li kite Fort-Dauphin pou yo ale nan Saint-Michel, Hardy mache sou Marmalade ak Desfourneaux mach sou Plaisance, pandan ke Humbert gen nan peyi nan Port-de-Paix epi ale moute ravin Trois Rivière ak Boudet gen yo ale soti nan sid nan nò. Objektif la se sipriz lènmi an, fòse yo tonbe tounen sou Les Gonaïves ak antoure yo. Malgre difikilte yo sou tè a ak rezistans Maureen ', ki evantyèlman remèt bay Jeneral Humbert, plan an jeneralman te travay byen. Sou 23 fevriye, divizyon an Desfourneaux antre nan Gonaïves ki se nan flanm dife. Jeneral Boudet tou okipe Saint-Marc, boule nèt, ak inonde ak san an nan moun ki rete nan touye pa Dessalines ki jere yo sove soti nan pèlen an. Maureen toujou reziste, men fini moute rann tèt ak 2,000 vanyan sòlda l 'yo.

Arestasyon nan Toussaint Louverture[modifye | modifye kòd]

Yon chèz nan bon pozisyon nesesè pou pran fò Krèt-a-Pyewo (Mas 1802). Moun ki sènen yo atake dèyè atak siksesif pa Dessalines ak Toussaint ki eseye sove sènen yo. Men, fò a dwe finalman rann tèt. Anndan gen kantite zam ak minisyon men tou anpil blan asasinen. Nan Verrettes yo, lame a dekouvri yon spektak terib. Soti nan fòs, pa kapab swiv mach la éfréné nan rebèl yo, 800 gason, fanm, timoun yo ak granmoun aje yo te touye pa yo[10]. Asasen yo kouri dèyè twò, pa gen okenn trimès te fè moun ki kenbe.

Nan fen resous yo, zòn de pli zan pli restriksyon yo nan libète, rebèl yo yo pi plis ak plis dekouraje. Christophe rèv pou mete bra l 'an echanj pou menm tretman an tankou sa ki te rezève pou Laplume ak Maurepas.

Jeneral yo nan Toussaint Louverture, ki gen ladan Christophe ( nan mwa avril ) ak Dessalines ( nan mwa mas ) ale nan franse yo apre batay feròs, pou Toussaint Louverture tèt li aksepte rann tèt pwòp li nan mwa me 1802. Li otorize pou retire li sou youn nan plantasyon li yo, tou pre vilaj Ennery, nan lwès zile a, pa lwen kòt la.

Louverture, prizonye nan fò Joux.

Men, Napoleon pibliye lwa 20 Me 1802 ki te kenbe esklavaj nan koloni franse yo kote li pa ta ka aboli, lèt la te pase anba dominasyon angle (Saint Lucia, Tobago ak Matinik); ak Richepanse remèt li bay Gwadloup nan mwa me-septanm 1802, miyò nan mwa jiyè 1802. Sitiyasyon sa a ka sèlman ulcerate popilasyon yo emansipe pa abolisyon nan Pluviôse soti nan Ane II, ki moun ki pa gen konfyans Napoleon garanti abolisyon a kontinye nan esklavaj.

Nan retrèt li nan men Ennery, kote li se anba arestasyon kay, Louverture panse a tire revanj li, ak mont pou pwogrè nan pi bon alye l 'yo, lafyèv jòn, ki wreaks tap fè ravaj nan ranje ki nan franse yo ak patikilyèman frape arive yo dènye sou zile a. Apeprè 15,000 moun peri nan de mwa. 7 jen 1802, yo te arete li malgre rann tèt li ak Dessalines, ke franse yo te bat nan La Krèt nan Pierrot, tou pre Petite-Rivière-de-l'Artibonite (malgre rezistans feròs ak twa semèn nan konba inegal ak san nan mwa mas 1802), te patisipe nan arestasyon sa a[11]. Louverture te depòte nan Lafrans, li te entène nan Fort Joux, nan jurasyen an, kote li te mouri nan klima piman bouk ak malnitrisyon sou li a, 7 avril 1803, apre pwofetize viktwa nwa yo. Kite pou Lafrans, Toussaint pwononse mo sa yo : « Pa frape m 'desann, se sèlman kòf pyebwa a nan libète nwa te koupe nan Santo Domingo, ki pral grandi tounen nan rasin li yo paske yo se gwo twou san fon ak anpil. »

Endepandans (1802-1803)[modifye | modifye kòd]

Revòlt nan Dessalines ak Petion[modifye | modifye kòd]

Pétion ak Dessalines pandan sèman ke yo rekonèt kòm « sèman zansèt ».

Menm anvan ak apre depòtasyon Toussaint (1802 jen), Dessalines soumèt bay Lafrans kòm Christophe, e menm tanporèman sèvi Leclerc (trayizon Louverture ak Jeneral Brunet ak patisipasyon nan arestasyon li[12]; arestasyon ak ekzekisyon Charles Belair ak Sanité Belair, Oktòb 1802). Toussaint Louverture netralize, Leclerc deside dezameman popilasyon an epi aplike li avèk gwo ranfòsman egzekisyon rezime yo; Se konsa, chèf ki gen koulè yo piti piti ap vini soti nan ekspedisyon Santo Domingo ak rantre nan ensije yo, reyalize ke ekspedisyon Santo Domingo pa te gen okenn lòt objektif pi enpòtan pase sa yo ki an restore esklavaj nan Santo Domingo.

Li te pa aprann nan re-etablisman an nan esklavaj nan Gwadloup ki Jeneral Alexandre Pétion, lidè nan pati a Mulat, te bay siyal la pou revòlt sou 13 oktòb 1802. Nan tèt senk san senkant gason, li mache kont pòs prensipal franse a nan Haut-du-Cap, te antoure l ', dezame l', li sove katòz zam ki fanmi l 'te vle touye : lame « yon travayè endepandan » se lè sa a ki te fòme. Jeneral Geffrard, Clervaux ak Christophe vin rantre nan Pétion, ki moun ki dakò bay lòd nan ensiltasyon an nan dènye a.

Dessalines te tanporèman rantre nan franse yo, men li Lè sa a, trayi yo ak rantre nan rebèl yo ankò, ki te dirije pa Pétion, nan mwa Oktòb 1802. Nan kongrè Arcahaie (15-18 Me 1803), Dessalines te reyalize inite lòd pou benefis li. Se te pandan kongrè sa a ke premye drapo ayisyen, ble ak wouj de koulè, te fèt, enspire pa drapo a franse, pati blan an ki — konsidere kòm yon senbòl nan ras la blan epi yo pa nan wayote — te chire apa. Catherine Flon, pitit fi natirèl nan Dessalines, pran de moso ki rete yo, ble ak wouj, ak koud yo ansanm pou senbolize sendika nwa ak mulattos epi kreye nouvo estanda Ayiti. Prèske tout ofisye yo pral rantre nan nouvo drapo sa a, eksepte sa yo ki nan Lamour Desrances ki pral prefere drapo a nan koulè nwa ak wouj. Dessalines pral kouri dèyè sipòtè warlord Lamour Desrances, ki moun ki refize rekonèt l 'kòm jeneral-an-chèf, pa voye Jeneral Nicolas Geffrard nan twous li yo, ki moun ki pral evantyèlman arete l ', li detwi pati l' yo.

Viktwa Vertières[modifye | modifye kòd]

Lè ou se ofisye ki pi ansyen, Rochambeau pran lòd. Li rayi milat menm plis pase nwa e li pwolonje dezameman ofisye yo bay moun ki gen koulè yo ki te opoze Toussaint e ki te retounen nan bagaj ekspedisyon an. Rigaud, ansyen lènmi ak rival li nan Toussaint Louverture, yo mande yo s'angajè pou Etazini yo. Nan sid la kote yo gen plis anpil, milattoes yo, konprann ke yo pa gen anyen plis atann de Lafrans ini ak nwa yo. Van revòlt la, ki te patikilyèman mouche nan nò a, se kounye a gaye nan sid la.

Rochambeau ap eseye konfwonte ensiltasyon an men li pa ka fè fas. Cap franse se bastion ki sot pase a nan franse yo. Lè li reyisi, Christophe te deja retire youn nan fò yo. Rochambeau pran li tounen.

19 novanm 1803, nan tèt lame natif natal yo, avèk Henri Christophe bò kote l, li te enpoze sou Rochambeau — siksesè Leclerc, te mouri nan lafyèv jòn nan Novanm 1802 — capitulation nan Cape Town apre defèt la nan 2,000 moun ki sove nan fòs la ekspedisyonè franse skeletik pa lafyèv jòn kont plis pase 20,000 ensije nan batay Vertières. Rochambeau capitulates ak negosye evakyasyon zile a nan lespas 10 jou[13].

Te zak la nan rann tèt siyen jou kap vini an nan non Rochambeau. Vanki a gen dis jou yo kite zile a ak delivre lavil la nan Cap. Pa gen pi bonè yo te kite pò a pase yo te kaptire pa yon èskwad Britanik ap tann pou yo. Rochambeau te voye nan Wayòm Ini a kote li te entène pou prèske nèf ane. 4 Desanm 1803, dènye sòlda franse yo ki te estasyone nan Môle Saint-Nicolas te kite twazyèm lwès zile a, bèso istorik koloni an. Yon prezans fèb franse, anba lòd jeneral Jean-Louis Ferrand ak Kerversau, ap toujou rete pou kat ane nan pati lès, jodi a Repiblik Dominikèn, e li te fè fas a yon revòlt Panyòl nan 1808, fomented pa gouvènè a nan Puerto Rico.

Apre depa a nan franse yo, Dessalines te bay tounen nan Santo Domingo non Ameriken li yo nan Ayiti ak pwoklame endepandans[14] sou li a, 1 janvye 1804 bay Gonaïves yo. Premye eta nwa gratis nan mond lan te jis fèt.

Dessalines nan pouvwa an Ayiti (1803-1804)[modifye | modifye kòd]

Pwoklamasyon Endepandans ak vini nan pouvwa[modifye | modifye kòd]

Pwoklamasyon endepandans lan te selebre, kòm Dessalines te vle, pa yon seremoni solanèl, yo montre ke nou te kraze pou tout tan ak kolonyalis ak mèt kay la esklav. Nan maten, moun yo te rasanble kanpay, ansanm ak sòlda yo ak ofisye ki te genyen endepandans yo. Nan sèt è, Dessalines, ki te antoure pa pwosesyon li nan jeneral, pase pa foul moun yo monte etap sa yo nan lotèl la nan patri a. Nan yon diskou nan kreyòl, li te raple avèk anpil touman tout touman yo andire anba dominasyon franse. Nan fen, rive soti, li te di: « Jurons al goumen jouk soupi nan dènye pou endepandans la nan peyi nou an ! ». Yon ti kras pita nan pwotokòl la nan seremoni an, Ofisye manda Boisrond-Tonnerre, kanpe ak Dessalines, li pwoklamasyon an nan jeneral-an-chèf la, ak Lwa Endepandans siyen Dessalines ak ofisye prensipal lame a. Nan fen seremoni an, pwosesyon ofisyèl la te ale nan Palè Gouvènman an, dènye etap kote lieutenants de Dessalines nan yon zak ekspre, te pwoklame l 'gouvènè jeneral pou lavi an Ayiti. Kèk jou apre, piblikasyon zak ofisyèl li yo nan tout vil yo ak tout vil Ayiti yo te pwovoke nouvo selebrasyon popilè yo.

Dessalines te resevwa pa gen okenn fòmasyon akademik, men li se doue ak yon rezon ki fè merite pou yo panse Descartes. Si se vre ke li te pase pifò nan lavi li nan esklavaj, sou plantasyon yo, ak tout difikilte ke li te enplike, li se yon bon tèt nan gouvènman an pou sijè l 'yo ak travay fè sistèm nan plis moun. Te doue ak yon karaktè trè fò, yon pèsonalite transandan ak yon volonte inebranlab, Dessalines se dekri nan istwa kòm yon sansib, vanyan gason, jovyal, nonm impetuous ki renmen sòlda l 'yo[15].

Masak la nan kolon yo ansyen[modifye | modifye kòd]

Tire revanj pran pa Lame Nwa a pou mechanste yo ki te pratike sou yo pa franse yo.

Dessalines, ki te deja masakre nan mwa novanm 1803 prizonye franse twò malad yo kite zile a ak rès la nan lame a, yo detèmine detwi prezans nan franse nan nouvo eta l 'yo. Menm aswè a, kesyon eliminasyon franse ki rete an Ayiti, ki mansyone nan deklarasyon endepandans lan, te soulve pa Dessalines, byenke lèt la te pwomèt yo pwoteksyon[16]. Masak la, olye ke depòtasyon an, chwazi. Objektif la se rezoud pwoblèm nan nan popilasyon diferan koulè nan menm peyi a, pandan y ap siprime yon popilasyon ki ta ka pi sansib a enterè yo nan ansyen pouvwa kolonyal la olye ke sa yo ki an nouvo eta a. Dessalines laperèz an patikilye yon nouvo ekspedisyon franse yo pran sou zile a. Yon kanpay kominikasyon ki vize pou opoze popilasyon nwa ak milatto nan kominote franse a toujou prezan swiv, yon kanpay ki te dirije pa Dessalines ak Louis Boisrond Tonnerre, vyolans francophobic, e ki gen pwopagann repete pandan masak yo, pou jistifye yo.

Karikatural nan Dessalines kenbe tèt la koupe nan yon fanm blan (1806).

Li imedyatman koze masak la nan popilasyon an franse ki te rete sou zile a[17], ak eksepsyon nan yon kèk moun pratike yon pwofesyon itil pou nouvo eta a. 22 fevriye 1804, li te bay yon dekrè ki te bay masak blan yo. Eksklizyon konsènan sèten pwofesyon (doktè, prèt yo, oswa nenpòt ki lòt ki ka itil nan popilasyon ayisyen an), osi byen ke dezè Polonè yo (soti nan ekspedisyon Leclerc) ak kiltivatè Alman yo (ki te fonde yon koloni nan nò-lwès zile a, anvan revolisyon) yo planifye. Si fanm ak timoun yo premye sipoze epaye, Dessalines finalman deside elimine yo tou.

An fevriye ak mas, Dessalines te vwayaje nan vil Ayiti yo pou asire ke enstriksyon li yo te egzekite, ak anpil sòlda ezite aplike yo. Dapre youn nan moun ki sove masak yo, Dessalines fòse milatto yo pran pati yo nan masak la, « pou yo pa ka reklame yo dwe inosan apre reyalite a, kite responsablite sa a tonbe sou zepòl moun nwa sèlman ». Masak yo Lè sa a, te kòmanse nan lari yo ak nan vwazinaj la nan lavil yo, antyèman ak yon zam kout kouto, se konsa ke lavil la pwochen pa te okouran.

Nan Pòtoprens, kontrèman ak lòd nouvo pouvwa a, te gen sèlman kèk asasinay nan premye, men ak arive Dessalines nan 18 mas, akselerasyon vyolans asasinay yo te kòmanse. Dapre temwayaj yon kòmandan Britanik, gen kèk 800 moun ki mouri nan vil la e gen sèlman alantou senkant moun ki sove. 18 Avril 1804, li te rive nan Cap-Haitien. Jiska dat sa a, se sèlman yon ti ponyen nan asasina yo te komèt nan vil la, anba lòd Henri Christophe, esansyèlman pou sezi richès notables yo te touye. Men, avèk prezans gouvènè jeneral la, vyolans vire nan yon masak nan lari yo ak deyò vil la.

Men konseye Dessalines yo mato Ayisyen blan yo pa ka siye si fanm rete lib pou papa blan gason franse; apre sa, li bay lòd pou fanm yo ta dwe touye tou, eksepte moun ki dakò pou yo marye ak ofisye koulè yo.

Nan fen mwa avril 1804, 3,000 a 5,000 moun yo te mouri, prèske tout popilasyon blan ki rete apre revolisyon an. Se sèlman moun ki te deziyen kòm yo dwe trete separeman ak epaye siviv: sòlda yo Polonè ki te kite soti nan lame a franse, ti gwoup kolon Alman yo envite pou rezoud nan nò-lwès Ayiti anvan revolisyon an, ak yon gwoup doktè oswa lòt moun ki kalifye, ki gen mouvman yo te kontwole pa rejim nan nouvo. Masak yo te sispann définitivement apre 22 avril 1804.

Premye Anpi (1804-1806)[modifye | modifye kòd]

Lavan monachi imperial la[modifye | modifye kòd]

Kouwonnman Dessalines kòm Anperè Ayiti

Pwoklame sou 2 septanm 1804, Dessalines te kouwone anperè nan Kap Ayisyen anba tit la: Monwa li Jacques Premye, Anperè sou 8 oktòb 1804. Jean-Baptiste-Joseph Brelle te kouwone li, ke li te fè gwo monsenyè Ayiti nan jou anvan an. Nan konstitisyon imperial la ki te ekri pa anperè a li menm, li espesifye ke monachi imperial la se éréditèr. Pi gran pitit gason Dessalines, Jacques, se te fè chèf ak eritye Kouwòn la.

Premye mezi anperè a[modifye | modifye kòd]

Pou anpeche milat yo, ki te deja kenbe yon tyè nan ekonomi kolonyal la, pwofite sitiyasyon an, Dessalines te anile tout akt vann apre inyon lame natif natal la (apre oktòb 1802). Se poutèt sa, administrasyon an refè pi fò nan tè ekspropriye a, men li pa kapab pran swen li pou kont li, epi li céde li bay moun ki pwòch pouvwa yo, yo menm delege jesyon agrikòl dapre yon chèn yerachik ki mete peyizani a nan yon sitiyasyon sèvaj, sa ki lakòz yon gwo egzòd riral yo, ki anpeche envestisman kapital etranje nan sèl sektè pwofitab nan ekonomi ayisyen an. Masak elit sosyal ak ekonomik zile a pral pòv anpil ekonomi ayisyen an[18].

Anmenmtan, li rann franse ofisyèl, menm si gran majorite popilasyon an te pale sèlman kreyòl.

Li konfiske tè kolon yo epi li bay ofisye li yo pi bon. Konstitisyon 20 me 1805 la entèdi pwopriyete prive pou moun blan eksepte moun ki te natiralize pa gouvènman an. Pou rekòmanse ekonomi an, li dekrete travay fòse kiltivatè yo ak yon règleman ki pi sevè pase sa Louverture.

Deklarasyon otorite[modifye | modifye kòd]

Potré de l’anperé Jacques.

Te pè retounen nan franse yo nan zile a, anperè a te fè fò bati. Nan dat 25 fevriye 1805, Anperè nan tèt 30,000 gason te sezi Santiago. 7 mas lame ayisyen an konvèje sou vil Sendomeng epi sènen li. Sou 21 mas, sènen yo te resevwa ranfòsman nan men yon eskwadwon franse, ki te dirije pa Admiral Comte de Missiessy. Nan dat 28 mas, Dessalines te abandone syèj Sendomeng epi li te fè bak ann Ayiti[19].

Premyèman, aristokrat ki fè pati nouvo lib yo wè Anperè Jacques kòm yon lidè pou pwoteje enterè yo, yo menm ki parèt egoyis ak otoritè menm jan ak ansyen kolon fransè yo. Sitou ki fèt ak sòlda, sipò yo pou anperè a sèlman kondisyone ak amonize ak enterè pèsonèl yo ak enterè klas yo. Yo menm reyaksyonè tankou ansyen aristokrat lib yo (libè yo), yo pè nivelman ekonomik peyi a soti nan distribisyon ekitab machandiz yo. Anperè a reprezante nan je yo yon sèten garanti pou endepandans, si li te reyalize endepandans peyi a li kapab tou defann li. Ki fè l 'yon ewo nasyonal deja nan lavi li. Gouvènman enperyal la kenbe soti nan antagonism yo jiska vire nan kanpay lès la ak yon tantativ pou inifye zile a ak kaptire Sendomeng. Rejim nan pa refè apre echèk sa a.

De gwo politik karakterize rejim enperyal la anba Dessalines, yo se an patikilye, òganizasyon militè nan teritwa nasyonal la, ak politik agrè a. Se konsa, gwo jeneral yo vin responsab gwo rejyon kote yo te chèf enkontournabl yo, tèlman Dessalines, chèf Leta, delege otorite l nan domèn sa yo bay chèf rejyon yo, pa egzanp nan Okap sou responsablite Christophe. Politik agrè anperè a make gouvènans li epi li se nan orijin soulèvman fanmi l 'yo.

Asasen ak fen Anpi an[modifye | modifye kòd]

Asasen anperè a nan Pont-Rouge.

Se nan Marchand, 16 oktòb 1806, Anperè te aprann revòlt la. San konnen ke ansyen fidèl l 'yo, Christophe te pwoklame lidè nan rezirèksyon an, li te ekri l' yo dwe pare yo antre nan kanpay la. Jeneral Pétion, ki te tou nan konplo a, li bay lòd pou yo mache sou Okay nan tèt twoup dezyèm divizyon lwès la. Sou wout tounen apre vizit li nan Jakmèl, anperè a di pitit gason l ': « Pitit mwen, pare, apre tout sa mwen sot fè nan sid la, si sitwayen yo pa leve, se paske yo pa moun. »[20].

Gouvènman li a te deside antreprann yon refòm agrè nan benefis ansyen esklav san tè, li te asasinen nan dat 17 oktòb 1806 nan Pont-Rouge, nan nò Pòtoprens, pa jeneral li yo: Pétion, Jean-Pierre Boyer, André Rigaud ak Bruno Blanchet ki te sèvi kòm entèmedyè ant tout moun san yo pa bliye Christophe ki te nan nò. Apre asasina Jacques I, minis li yo te eseye fè pitit gason l Jacques rekonèt kòm yon souveren lejitim. Men, anpi a imedyatman aboli pa asasen Dessalines yo. Apre sa, enperatris la kite kapital la ak pitit li yo. Dènye fidèl nan Anpi a, Jeneral François Capois, te asasinen nan vire pa mesye Christophe, apre yo te fin eseye mete jenn pitit gason Dessalines nan sou twòn nan. Se kò anperè a tou senpleman antere l 'nan plas la nan asasina l' yo. Anba Dezyèm Anpi a, yo antere kò Desalin nan yon kavo ki merite ran li, anvan yo mete l nan yon gwo mozole pou glwa li anba Repiblik la.

Maryaj ak desandan[modifye | modifye kòd]

Apre li te gen anpil metrès, Dessalines marye nan dat 2 avril 1800, Marie-Claire Heureuse Félicité Bonheur, nan legliz pawas Sainte-Rose-de-Lima nan Léogane. Li te dekri kòm emab, mizèrikòd ak natirèl, ak tou de elegant ak bèl fason, e ki, kontrèman ak mari l ', te montre jantiyès li anvè moun blan. Li te fè 17 pitit pou li, tout Altès Serene eksepte eritye a, Altete enperyal :

  1. S.A.I. Jacques (1783-1832), prens enperyal ak eritye nan Anpi, Wa Lagonav, li se mari Anne-Athénaïre Christophe ak papa 3 timoun ki mouri tou piti ;
  2. S.A.S. Célestine (1783-1867), prensès enperyal, se madanm Noël Coidavid ak jeneral Bernard Chancy ;
  3. S.A.S. César-Jacques (1785-1848), prens enperyal, Wa Lagonav, li se mari Marie-Thérèse Poncette ;
  4. S.A.S. Pierre-Louis (1787-1820), prens enperyal ;
  5. S.A.S. Marie-Françoise Célimène (1789-1859), prensès enperyal, se madanm Dérival Lévêque ak manman 6 timoun ki gen ladan enperatris Adélina Lévêque ;
  6. Jacques-Albert (1791) ;
  7. S.A.S. Dorimène (1794-1826), prensès enperyal, se madanm Victor-Henry Christophe (Henri II) ;
  8. S.A.S. Françoise (1796-1866), prensès enperyal, se madanm Louis de Vil-Lubin ak manman 3 timoun ki gen ladan konte Jean-Philippe de Vil-Lubin ;
  9. S.A.S. Marie-Noëlle (1798-1843), prensès enperyal, se madanm Cincinnatus Leconte ak manman 2 timoun ;
  10. S.A.S. Jeanne-Sophie (1799-1867), prensès enperyal, se madanm Pierre-Eugène Christophe ;
  11. S.A.S. Jacques-Métellus (1800-1808), prens enperyal ;
  12. S.A.S. Louis (1801-1804), prens enperyal ;
  13. S.A.S. Rose-Louisine (1801-1873), prensès enperyal, se madanm Jacques-Sylvain Hyppolite ak manman 3 timoun ;
  14. S.A.S. Marie-Sérrine (1802-1805), prensès enperyal ;
  15. S.A.S. Marie-Thérèse (1803-1874), prensès enperyal ;
  16. S.A.S. Jean-Jacques Innocent (1804-1820), prens enperyal ;
  17. S.A.S. Jean (1805-1818), prens enperyal.

ak Euphémie Daguilh :

  1. Marie-Anne Daguilh (1801-1881), mè, te mouri san pitit ;
  2. Elvina Daguilh (1804-1857), marye ak Maximilien Ducoste ki gen pitit ;
  3. Suprême Daguilh (1806-1833), te mouri san pwoblèm nan laj 17 an.

ak Marie-Augustine Flon :

  1. Catherine Flon (1772-1831), revolisyonè ak figi endepandans ayisyen an, te mouri san pitit.

ak Marie-Catherine Soulouque :

  1. Faustin Soulouque (1782-1867), sòlda ak pwochen anperè Ayiti, marye ak Adélina Lévêque ki gen pitit ;
  2. Jean-Joseph Soulouque (1784-1864), sòlda ak prens, marye ak Françoise-Améthyste Christophe ki gen pitit.

ak Joséphine Alexis :

  1. Jacques Alexis (1787-1840), sòlda ayisyen ak jeneral, marye ak Blézine Christophe ki gen pitit.

Referans[modifye | modifye kòd]

  1. "Jean Jacques Dessalines" [archive], Educando, Mas 2007.
  2. (franse) fr « Il était une fois Pierre-Dominique Toussaint Louverture ». Retrieved 7 novanm 2022. 
  3. histoire d’Haïti de l’indépendance a nos jours Odette Roy Fombrun 2014 page 9
  4. Ardouin, Beaubrun "Etudes sur l'histoire d'Haïti : suivies de la vie du Général J.-M. Borgella", Volume 6. pp.358-359.
  5. Jacques de Cauna, Toussaint Louverture : le grand précurseur, éd. Sud Ouest, coll. « Référence », 2012.
  6. Jeremy D. Popkin, « Colonies françaises », dans Jean-Clément Martin (dir.), Dictionnaire de la Contre-Révolution, Perrin, 2011, p. 185.
  7. (angle) en Trouillot, Michel-Rolph, Silencing the Past: Power and the Production of History, Beacon Press, Boston, Massachusetts, 1995.
  8. Jan Rogozinski, A Brief History of the Caribbean : from the Arawak and the Carib to the present, New York, Facts on File, Inc., , Revised éd., 415 p. (ISBN 0-8160-3811-2), p. 216
  9. Simmonds, Yussuf J., « Jean Jacques Dessalines », Los Angeles Sentinel,
  10. Histoire du consulat et de l'empire, faisant suite à l'Histoire de la révolution française p. 206
  11. Victor Schœlcher, Vie de Toussaint Louverture, P. Ollendorff, 1889, p. 348.
  12. « En quelle langue Dessalines trahit-il Toussaint Louverture auprès du général Brunet ? », sur Le Petit Journal, Haiti, 8 novembre 2017 et 11 janvier 2021
  13. « Chapter 6 – Haiti: Historical Setting », Country Studies, Library of Congress (consulté le ).
  14. (angle) en William Alexander MacCorkle, The Monroe doctrine in its relation to the republic of Haiti, Neale Publishing Company, 1915, p. 42.
  15. « Biographie de Jean-Jacques Dessalines », sur panafricanistes.com (consulté le )
  16. (en) Kona Shen, « History of Haiti, 1492–1805: Haitian Independence, 1804–1805 », Brown University, (consulté le )
  17. Rémy Zamor, Histoire d'Haiti de 1804 à 1884 : fin du gouvernement de Salomon, Imprimerie Le Natal, , 308 p. (lire en ligne)
  18. Cf André-Marcel d'Ans, Haïti: Paysage et société, Karthala, 1987 (chapitre VII : La décolonisation difficile).
  19. (angle) en "A Brief History of Dessalines", from 1825 Missionary Journal.
  20. (angle) en Bob Corbet, "A Brief History of Dessalines", from American Missionary Register (October 1825, Vol. VI, No. 10, pp. 292–297).

Lyen deyò[modifye | modifye kòd]

Jean-Jacques Dessalines (1804–1806)Henri Christophe (1806-1807)Bruno Blanchet (1807, enterim)Alexandre Pétion (1807-1818)Jean-Chrisostôme Imbert (1818)Jean-Pierre Boyer (1818-1843)Charles Rivière Hérard (1843-1844)Philippe Guerrier (1844-1845)Jean-Louis Pierrot (1845-1846)Jean-Baptiste Riché (1846)Céligny Ardouin (1846-1847)Faustin Soulouque/Faustin Ie (1847-1859)Fabre Geffrard (1859-1867)Nissage Saget (1867)Sylvain Salnave (1867-1869)Nissage Saget (1869-1874) • Konsèy Sekretè deta (1874)Michel Domingue (1874-1876) • Komite revolisyonè epi gouvènman pwovizwa (1876)Pierre Théoma Boisrond-Canal (1876-1879)Joseph Lamothe (1879)Florvil Hyppolite (1879)Lysius Salomon (1879-1888)Pierre Théoma Boisrond-Canal (1888, enterim)François Denys Légitime (1888-1889)Monpoint Jeune (1889, enterim)Florvil Hyppolite (1889-1896) • Konsèy Sekretè deta (1896)Tirésias Simon Sam (1896-1902)Tirésias Simon Sam (1896-1902)Cincinnatus Leconte (1902, enterim)Pierre Théoma Boisrond-Canal (1902)Pierre Nord Alexis (1902-1908) • Komisyon lòd piblik (1908)François C. Antoine Simon (1908-1911)Cincinnatus Leconte (1911-1912)Tancrède Auguste (1912-1913) • Konsèy Sekretè deta (1913)Michel Oreste (1913-1914)Edmond Polynice (1914)Oreste Zamor (1914)Edmond Polynice (1914)Joseph Davilmar Théodore (1914-1915)Jean Vilbrun Guillaume Sam (1915) • Komite revolidyonè (1915)Philippe Sudre Dartiguenave (1915-1922)Louis Bornó‎ (1922-1930)Louis Eugène Roy (1930, enterim)Sténio Vincent (1930-1941)Élie Lescot (1941-1946)Franck Lavaud (1946, enterim)Léon Dumarsais Estimé (1946-1950)Franck Lavaud (1950, enterim)Paul Eugène Magloire (1950-1956)Nemours Pierre-Louis (1956-1957, enterim)Franck Sylvain (1957, intérim)Léon Cantave (1957) • Gouvernement collégial (1957)Léon Cantave (1957)Daniel Fignolé (1957, enterim)Antonio Kébreau (1957)François Duvalier (1957-1971)Jean-Claude Duvalier (1971-1986)Henri Namphy (1986-1988)Leslie Manigat (1988)Henri Namphy (1988)Prosper Avril (1988-1990)Hérard Abraham (1990, enterim)Ertha Pascal-Trouillot (1990-1991, enterim)Jean-Bertrand Aristide (1991)Raoul Cédras (1991)Joseph Nérette (1991-1992, enterim)Marc Bazin (1992-1993, enterim)Jean-Bertrand Aristide (1993-1994)Émile Jonassaint (1994, enterim)Jean-Bertrand Aristide (1994-1996)René Préval (1996-2001)Jean-Bertrand Aristide (2001-2004)Boniface Alexandre (2004-2006, enterim)René Préval (2006-2011)Michel Martelly (2011-2016)Jocelerme Privert (2016-2017, enterim)Jovenel Moïse (2017-2021)